Historien om hur Emil blev min...

Hej!

Tänkte berätta lite om hur det gick till när jag fick Emil. Vi har som sagt tre dansk/svenska gårdshundar. 2008 fick vår äldsta gårdshund tre små valpar. Det blev en Ebba, en Elsa och lilla Emil. Allt gick bra och vi fick köpare på alla då vi inte skulle behålla någon denna gången. Emil skulle flytta till Norge, men så hände det som inte får hända. Emil bryter benet... Han får en skena på benet som ska hålla det still så det får läka ihop i fred. När detta var klart konstaterade veterinären att det läkt ihop fel. Så de bestämmde sig för att bryta upp det igen och sen sätta "spik" igenom benet. Detta fick han gå med i någon månad och sen fick han äntligen ta av det. Under tiden som detta höll på så ändrade sig köparen och ville inte längre ha Emil. Min familj bestämmde då att han få stanna hos oss. När han var fyra månder så blev han min! Jag sa att jag kunde vara hans fodervärd till mamma och pappa och det gick de med på. Men nu är jag mer än så!

Hans ben blev ganska bra efter alla opreationer, men så ville de göra ytterligare en operation för att dra en muskel på ett annat vis så att det förebyggde att knät inte skulle gå ur led vilket de trodde kunde hända annars. Så han fick in på operation och de öppnade hela hans knä, men även detta läkte och sen blev det inga mer operationer vilket var mycket skönt både för Emil och mig, mest för honom då han inte gillar att gå till veterinären längre, kanske inte så konstigt under förutsättningarna!

När allt var klart gick Emil på alla benen det brutna benet pekar lite snett men det var ingen fara. Men nu har han blivit dåligare på att gå på sitt ben. Han äter medecin varje dag och då går det bättre. Annars är han pigg som en lärka och sover i mattes säng under täcket som alla andra gårdshundar. 

Detta var historien om Emil. Han har fått vara med om en hel del och jag kan ofta tänka att om han bara var bra på alla benen, men samtidigt hade han inte varit min hund då! Emil förgyller min vardag och är alltid lika glad när matte kommer hem och ledsen när hon går. Han finns alltid vid min sida och hänger med på det mesta!

Min söta lilla Emil

Ha det bra!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0